Nine Inch Nails - The Day the World Went Away (Halo 13)

MusicMash Rating: not rated yet

How do you rate this review?

Dagensskiva.com Rating: 8


Det var fem år sen Trent Reznor på riktigt gav ut
en skiva. Det verkade som att han aldrig skulle komma till skott
igen. Det kom nämligen lite emellan.

Tillsammans med John Malm Jr började han plocka band till
sitt då relativt nystartade skivbolag Nothing records. Det har
blivit sexton band till dags dato varav Marilyn Manson är
det mest kända förutom NIN själva. På Marilyn
Mansons genombrottsskiva “Antichrist Superstar”, producerade, mixade,
skrev och spelade han. Även om Mr Manson själv sagt
att han inte riktigt blev som han ville så har inte ens han
förnekat Trents fantastiska arbete och del i deras genombrott.
Han har jobbat med bl a David Bowie, Rob Zombie,
Tori Amos och Prick. Han producerade soundtrack till
“Natural Born Killers” och “Lost Highway”, till den senare
släpptes också en singel “The Perfect Drug - Halo 11″ som
är det sista livstecknet från Nine Inch Nails som
finns på skiva.

Tills nu. I slutet av September kommer “The Fragile - Halo 14″, en
dubbelskiva som består av en instrumental halva och en med mer
traditionellt material. “The Day the World Went Away” är en
singel från denna skapelse. Enligt mig är “The Fragile”
det viktigaste skivsläppet på åratal och när nu
försmaken har kommit, singeln, så släpps den inte i
Sverige. I USA släpptes den 20/7 och hittills är inte ett
släppdatum satt i Sverige. Japan och Australien har fått
sina, men inte Europa. Skäms.

CD-singeln är tre-spårig (vinylen har fyra) och den
består av “The Day the World Went Away”, “Starfuckers Inc” och
“The Day the World Went Away [Quiet]” (vinylen har också mixen
“The Day the World Went Away [Porter Ricks]”).

I inledningen till “TDTWWA” rullar ett elektroniskt ljud runt i
högtalarna och bryts av en malande gitarr som låter som en
ensamble av distade lo-fi rockare som spelar tillsammans. Lite
ostämt, lite i otakt. Låten är indelad i stycken som
nästan verkar vara tidsbegränsade. Först det rullande
ljudet i ganska exakt trettio sekunder, sedan de malande gitarrerna i
en minut och sedan följer en och en halv minut
lågmäld musik och sång. Sen kommer gitarrerna
tillbaks för att avsluta låten tillsammans med en kör
som sjunger ett släpigt “na-na-na-na”.

Mixen [Quiet] inleds på det sätt originalet slutar. Utan
gitarrerna i bakgrunden ter sig dock kören mer desperat.
När Trent dessutom hörs skrikande detta mantra bakom
kören så blir det på gränsen till obehagligt.
Jag ser mig över axeln efter en rödögd Trent som
tuggar fradga redo att bita mig i halsen. I övrigt är mixen
som den heter, tyst. Eller tystare än originalet. De malande
gitarrerna har helt försvunnit.

B-spåret “Starfuckers Inc” påminner i versen om den
Jungle-influerade “The Perfect Drug”, fast den är mer
gitarrbaserad. Refrängen är ackompanjerad av ganska
traditionella hårdrocksgitarrer och det kanske är av denna
anledning man tagit med publikljud från Kiss “Shout it
out loud” i slutet. Textmässigt...
Read the complete review here