Molotov - Dance and Dense Denso
MusicMash Rating: not rated yet
Metica Rating: 7
Det blev inte så mycket shopping under sommarens tågluff i Östeuropa, men desto fler sköna minnen. I Zagreb sprang jag dock på en skiva med Molotov som jag inte ens visste fanns. Givetvis slog jag till. Molotov, de där sköna mexikanerna som av mig fick en given tia i betyg för debutplattan, hade alltså hittat på galenskaper - igen.
'Apocalypshit', uppföljaren till '¿Dónde jugarán las niñas?', var för min del en stor besvikelse då den saknade många av de kvalitéer som tidigare resulterat i tvåsiffrigt på betygsskalan. Av de elva låtarna på nya skivan är det fem stycken som placerar sig högt bland Molotovs många fantastiska och varierade klassiker till partydängor. Den andra hälften når inte riktigt upp till den nivån. 'No me da mi Navidad (Punketon)' är lite för tjatig, de två lugnare spåren 'I'm the One' respektive 'Hit Me (Gimme tha Power II)' är rätt bra men en aning färglösa. Pluspoäng för den förstnämnda, i och med det Hendrix-influerade gitarrsolot!
Ett par av de spår som låter punkrock bleknar självklart i jämförelse med det inledande titelspåret, där man hittar enkelheten, lekfullheten och röjet som i alla fall jag älskar. Den halvt hostande och robotaktiga rösten som dyker upp i refrängen är en ren bonus. Porriga 'Changüich a la Chichona' har en av de spexigare texterna medan 'Frijolero' är betydligt mer seriös. Den senare är en traditionellt upplagd visa som textmässigt behandlar den rasism som latinamerikaner ofta utsätts för i USA, och då främst kring landets södra gräns. Men även här skojar Molotov till det då större delen av låten framförs på spanska med kraftig överdriven amerikansk brytning.
Mycket rolig är också låten 'E. Charles White' som praktiskt taget saknar text. Istället utgörs låtens tre verser av ett långt upprop där mystiska namn ropas upp med knasiga röster. Minst lika fåniga röster svarar '¡Presente!' mot en distad basgitarr innan den röjiga refrängen sätter in. Ibland behövs det inte mer, det här är en låt som måste höras!
Rock blandas med rap, som blandas med punk och¤latinamerikanska tongångar, som blandas med polka, någon sampling och ett par grymt sköna studiotricks. Om jag bara kunde vara lika lyrisk över alla spår hade denna platta nog kunnat bli en ny tiopoängare. Nu blir det lätt så att ...
Read the complete review here