Isis - Oceanic: Remixes-Reinterpretations
MusicMash Rating: not rated yet
Aftonbladet Rating: 8
Som rockjournalist kastas man ibland mellan ytterligheterna. Igår skrev jag en lång nekrolog om skönsjungande soulvirtuosen Luther Vandross. Från detta till Aaron Turner, vars sångteknik inte med bästa vilja kan beskrivas som välljudande.
Ändå är det här en av årets vackraste skivor.
En intern diskussion har pågått på Metica. Ska vi hjälpa läsarna genom att sätta ut genrebeteckningar eller inte? Problemet är att sådana avskärmar lika mycket som de bjuder in. Isis känns utifrån som en intern angelägenhet för hårdrockare.
Inget kunde vara mer fel.
Gruppen gör i normala fall malande, mörk, långsam metal åt det experimentella hållet. Det kallas ibland post-hardcore. 2002 års album räknas av många som gruppens mästerverk. En snabblyssning gör gällande att det krävs rätt mycket arbete för att komma in i musiken de får ur sig där. Så bra då, att de i stället ger mig de här versionerna.
"Ändå är det här en av årets vackraste skivor."
I brist på bättre skulle de omstrukturerade mästerverken kunna kallas dark ambient. Det är musik som fans av experimentell electronica, noise musik och till och med en och annan öppensint indiepoppare borde älska.
Ett exempel: Electronicamästaren Fennesz från Österrike gör en minimalistiskt suggestiv version av 'Weight'. Det låter som en fullständigt stillastående skogstjärn som långsamt utsätts för ett milt sommarregn. För mig helt anonyme Destructo Swarmbots tar sig på den andra av de två cd-skivorna an 'From: Sinking, to: Drowning'. Lika egensinnigt, men mer betonande av rytmer så utdragna att de knappt är hörbara.
Fantasilösare är det när till exempel Ayal Naor får 'False Light (Carry Edit)' att låta mycket närmare originalets¤malande rockmusik, utan att tillföra särskilt mycket nytt.
Detta är nämligen inte en skiva för renläriga metalfans, vilka lär blir besvikna. Övriga har chansen att njuta av några...
Read the complete review here