Arcana - Inner Pale Sun
MusicMash Rating: not rated yet
Aftonbladet Rating: 10
Arcanas förra platta 'The Last Embrace' är så bra att jag nästan drabbas av näsblod. Tillsammans med Morthounds 'Spindrift' och Sephiroths 'Cathedron' utgör skivan den absoluta toppen av det klassiska svenska skivbolaget Cold Meat Industrys produktion. När Peter Pettersson, mannen bakom Arcana, startade sitt andra projekt Sophia trodde nog många att det innebar slutet för Arcana. Särskilt med tanke på titeln 'The Last Embrace' samt det faktum att Sophias musik är snarlik Arcanas, om än något tyngre. I början av 2002 dök dock singeln 'Body of Sin' upp vilken innehöll två ganska olika spår. Den ena, 'We Rise Above', i ganska traditionell Arcana-stil med monoton manlig sång uppbackad av kvinnlig kör samt feta trummor och snygga melodier. Den andra, 'Body of Sin' med akustiska gitarrer som påminner mer om de otaliga europeiska neo-folkbanden som som ständigt poppar upp. Låten är bra men andra gör den stilen mer rättvisa varför det kändes som om Arcana var ute på hal is. När så nya plattan 'Inner Pale Sun' äntligen släpptes var det inte utan en smula nervostitet som den inhandlades och placerades i cd-spelaren.
Redan inledande 'My Cold Sea' skvallrar om vad som komma skall och sällan har en platta av något slag börjat bättre. De varma melodislingorna och trummorna som dundrar i bakgrunden gör låten till en hissnande filmmusikupplevelse utan bilder. Helt klart en låt i världsklass. Efterföljande 'Lovelorn' är en vokal låt som trots att den är bra troligtvis är skivans svagaste spår. En relativt anonym historia som dock fungerar utmärkt efter den pampiga inledningen. På 'Icons' återvänder trummorna, klockorna och den mörka manliga körsången. Tempot är långsamt och bygger sakta upp en perfekt stämning innan allt tonas ut. 'We Rise Above' som kort beskrivs ovan är fortfarande en av Arcanas bästa vokala låtar med sin monotona refräng och dunkande trummor. Säkerligen inspirerad av sin dotter har Peter i 'Innocent Child' skapat en fantastisk lugn låt där hans röst står i centrum. Här är det inte fråga om den mörka stämma som vanligtvis upptar i stort sett alla Arcanas vokala låtar. Snarare en röst i det närmaste identisk med Brendan Perrys från Dead Can Dance. Även stråkpartiernas melodier ligger mycket nära Dead Can Dance eller det soloalbum Perry släppte för ett par år sedan. Texten är personligt skriven där rader som 'My sweet innocent child / How can I explain / How I hear the nature cry for mercy' förekommer för att sedan sluta i 'I wish I could give you something else'. På 'Song of the Dead Sun' förflyttas vi för ett ögonblick till någon östlig provins i det romerska¤riket medan vackra 'Season of Thought' får mig att tänka på vårt svenska landskap. Som avslutning följer 'Closure' med oss på vägen, en sagolikt bra komposition som perfekt avrundar 'Inner Pale Sun&#...
Read the complete review here